Om man gillar att gå på topptur för att få komma till ospårade fjällsidor eller sällan besökta toppar är Skarsfjällen, och speciellt de norra topparna perfekta. Hit drog jag, Denny Calvo och Karl Almestål under säsongens finaste högtryck och slog upp vårt tält. Till Hyddsjön är det ungefär tre mil på skoter från Ramundberget. Vi använde första dagen till transport från Östersund och en kvällstur på Haftorsstöten. Massivet har flera spektakulära åk på Östsidorna där det garanterat finns flera möjligheter till första nedkörningar. Högsta toppen är 1594 meter vilket är högt med jämtländska mått mätt
Fantastisk tältplats vid Hyddsjön med Haftorsstöten i bakgrunden
När hösten är som mörkast och man drömmer om vinterns alla turer så är det så här man vill ha det
Från Bullfjället har man en av Jämtlands finaste fjällutsikter, norrut har man Sylarna...
... västerut har man norska Gardesfjällen som är ett topptursmassiv av rang...
Vädret har varit fantastiskt, så jag ligger lite efter här på bloggen. För en vecka sedan drog jag och Harald till Ljungdalen för att skida Vålåsjöfjället och Gråsjöfjället, två riktigt stora fjäll med flera olika åk att välja mellan. Kvalitativa fallhöjder på 400-500 meter erbjuds på flera sidor. Inget av dessa fjäll är jättelätta att nå, Men med en skoter är det en enkel dagstur från både Vålådalen och Ljungdalen. Jag börjar mer och mer inse att en skoter är ungefär lika viktigt för att topptura i Jämtland som stighudar. Vill du inte trängas med alla andra i Storulvån, där de populära åken är lika spårade som på Åreskutans baksida så finns det ca 150 fjäll till i Jämtland som du kan göra som dagsturer om du använder systemet av skoterleder som finns i jämtland. Med juveler som de snösäkra Mjölkvattenfjällen och Lunndörrsfjällen alla fina brantåk.
Jämtlands finaste bensinmack?
Harald rundar Vålåsjöfjället på väg mot Gråsjöfjällets norra topp
Trots det fina vädret var det kallsnö överallt. relativt mycket snö hade drivit in på sydöstsidorna från onsdagen.
Dagens lavin gick på en sydöstsida, precis som alla vi sett de senaste dagarna. Att denna sluttning skulle släppa var inte helt oväntat. Den var så lite så vi tänkte att det går inte mer än 15 meter. Vad som dock var lite mer oväntat var att det skulle bli en 1 meters brottkant.
Även om det känns som vintern definitivt är över i Östersund så är det inte långt till massor av snö och riktigt fina topptursförhållanden. Till Långsådalen är det 11.5 mil. Jag och Matilda drog dit tillsammans med Harald och Mirja. Jag hade bara en topp kvar runt mjölkvattnet och det var Sillerbäcksklumpen. Matilda gjorde mig sällskap medan Harald och Mirja gick på Mjölkvattenfjället. I skogsterräng var det ca 150cm snödjup
Mycket bilar på parkeringen i Långsådalen, alla var fyrhjulsdrivna och det fanns det en anledning till. Bitvis riktigt dålig väg sista milen.
sillerbäcksklumpen, ser mesigt ut på kartan men innehåller fina linjer ner mot björkvattnet. Ett bra fjäll att kombinera med Mjölkvattensfjället.
Det fina vädret gav vika och det var tidvis både rejält blåsigt och dålig sikt.
ibland sprack molntäcket upp och man kunde se om man var på väg åt rätt håll...
Efter finvädret i Borga så kom det en mer normal Jämtländsk topptursdag, eller sämre än vanligt, faktiskt topp tre på dålig sikt av de toppar jag gjort. Planen var att göra tre toppar söder om Silkentjahke. Turen skulle bli relativt lång. Men sikten var så dålig att vi fick nöja oss med en topp. Det var bitvis som att blunda, fast vitt i stället. Snöfall och 12-14m/s gjorde inte turen trevligare.
Vi ville också passa på att kolla om det skulle finnas tillräckligt med snö för åka Silkentjahkes sydöstvägg, tyvärr såg vi inte mer än första 1/4 delen.
Harald Gyllensvärd har kommit upp från Stockholm och då är man så här glad trots vädret
Tanken var att dra till Romsdalen, men en riktigt pissig prognos i kombination med dåligt snöläge gjorde att vi drog till Borgafjäll istället. Här skulle det i alla fall snöa istället för att regna. I går spådde SMHI halvbra väder, men det blev superfint. Följande runda är ca 1650 fallhöjd och man "vaskar" inte en höjdmeter med dålig åkning!
Dagens första åk blev Klöverfjällets östsida. Stabil grund med ca 10cm kallpuder ovanpå.
Dagens andra åk blev östsidan på Jiengejehtseme, som syns bakom mig
m
På väg mot dagens tredje topp, som vi sedan körde västerut ner i bäckravinen mot stugan.
Harald njuter av fina förhållanden
Från Stugan tog vi höjd upp på Klövern och avslutade med sydsidan.
1650 fallhöjd, fyra åk, 18km, galet bra kvalité på metrarna.
Micke och jag anlände till Milano på onsdag kväll, efter lite strul med att få ut hyrbilen var vi på väg upp mot Aosta där vi skulle tillbringa vår första natt. Micke hade fixat ett rum hos en arkitekt som hette Luca och hade ett fantastiskt placerat hus högt upp på ena dalsidan. Härifrån såg man ett flertal av alpernas 4000meterstoppar. Hans son tog kabinbanan till skolan som låg nere i dalen. Om jag och Micke var avis? nja, knappt :-) Vi insåg väl redan nu att de flesta som vi skulle stå på startlinjen med hade lite bättre träningsförutsättningar än ladängens 80 fallhöjd.
Micke laddar med pizza på flygplatsen
Efter en frukost i Aosta begav vi oss upp mot startområdet i Val Girsenche. Både Micke och jag ville väcka igång kroppen lite. Jag hade inte haft på mig pjäxorna på 5 dagar på grund av en öm fotknöl och Micke hade inte varit på skidor på 3 veckor på grund av en avgrundsförkylning. Jag stack ut och sprang 45 minuter för att fortsätta vila fötterna och Micke körde skidor.
vår favortihylla!
Sedan var det dags att åka till Arvier för registrering och utdelning av startnummer och hotell. Vid tävlingscentret kunde vi snabbt konstatera att vi var de enda som inte såg ut som Killian med solglasögonbränna. Det är inte ofta en 68 och 63kg kille får känna sig stora. Alla såg sjukt snabba ut.
Fiat Panda 4x4, rostfri, jag hade lätt bytt mina kolfiberpjuck mot denna!
Dag ett
Kl 08.00 på fredag morgon var det daxs för start. Det var begränsat till 350 startande lag i vår klass. Med damer och juniorer var vi nog närmare 1000st på startlinjen. Tack vare våra förnämliga CV: med gedigna meriter från Fjellpuls cup :-) var vi placerade i första startled... Första biten var ca 1 km på platten längs en transportled och sedan upp ca 200 fallhöjd i en pist för att sprida ut startfältet innan man kom in i första riktiga stigningen. Tempot var galet högt i början och alla våra planer om att hålla igen i starten rök direkt. På ca 2500 meters höjd och efter 1000 gjorda fallhöjdsmeter började det höga starttempot ta ut sin rätt. Vid 3000 meter gick det rejält långsamt och minsta lilla försök till fartökning var svårt att hämta sig ifrån. Sista uförskörningen var ca 1000 fallhöjd med 500 i uppkörd bristande skare och sedan 500 i skog. Här var det ren överlevnad som gällde.
Resten av dagen ägnades åt att torka utrustning, äta och försöka få så mycket vila som möjligt.
film från dag ett
Dag två
Klockan ringde 05.30 och det sprätte inte direkt i benen... Start kl 08.00 även idag. Som vi såg det fanns det tre sätt att klättra i resultatlistan.
-Att köra riktigt fort i starten, innan det smalnar av, sedan är det mer eller mindre omöjligt att gå om uppför.
-Snabba byten, vår enda fördel från ladängen.
-ladda på rejält utför.
Alternativ ett provade vi igår och det var verkligen ingen hit på den här höjden. Så då blev det alternativ två och tre som gällde idag. Taktiken fungerade bra, vid varje byte och utförskörning plockade vi lite placeringar och hamnade i en lite bättre position i stigningarna. Sista utförskörningen var 2000 fallhöjd och här gick det riktigt bra och när vi summerade dagen var vi 35 placeringar bättre än i går.
Trötta men nöjda efter etapp två.
film från dag två
Dag tre
Att vakna dag tre var bortom segt och de 2800 höjdmetrarna från i går satt som betong i benen. Fick anstränga mig för att inte spy upp frukosten. Dagens start gick i en by som heter Planaval. Där fick inte alla bilar plats så vi fick parkera ca 800 meter ner i dalen. Den promenaden fick bort illamåendet och vi började se rätt positivt på den kommande dagen. När det började närma sig transiverkoll insåg jag att jag glömt min sändare i bilen... En något seg språngmarsh senare var det dags för start. Taktiken från igår låg kvar. Det fanns fler trötta ben än våra i dag och tempot uppför var tidvis behagligt och jag fick tid att reflektera över vilka fantastiska omgivningar vi befann oss i. Sista utförskörningen var även i dag 2000 fallhöjd och vi lyckades placera oss ytterligare 10 placeringar bättre jämfört med i går.
dag tre
Sammantaget har det varit tre fantastiska dagar. Tidvis brutalt jobbigt, alltid vackert och spektakulära banor. Det har varit kul att ta del av den enorma bredd sporten har i alpländerna. 1000 pers på startlinjen och alla i full racesetup och topptaggade. Vi känner oss nöjda med vår placering, 177 av 350 startande lag i vår klass, ganska precis mitt i. Om vi ska göra om det här vill vi nog komma ner två veckor innan och acklimatisera oss. Våra stigningshastigheter (höjdmeter/minut) mellan 2500 och 3500 meter var rejält långt ifrån vad vi brukar kunna prestera. Hur som helst var det inte ett bra resultat vi jagade. Vi ville komma ner och se, lära och uppleva stämningen, och det har vi verkligen fått göra.
